Människorna i Förresten gör folk så märkliga saker nuförtiden befinner sig i Skåne, somliga på tillfälligt besök medan andra är djupt rotade i den mörka myllan. På olika sätt kämpar de för att hantera det som sjuder i och omkring dem. Alla rör de sig mot omvälvande ögonblick, där gränser förskjuts och det som varit plötsligt förändras.
Under en oplanerad resa upptäcker ett gift par nya sidor hos sig själva och varandra. I Lund förbereder sig en doktorand för att berätta allt om sin otrohetsaffär, men något hon ser får henne att hejda sig. En tafatt bilförsäljare hjälper en kvinna som anklagas för stöld, utan att ana att hon kanske är skyldig till något mycket värre. Och bakom en lada ska en kattunge dränkas.
”Åsa Foster är vår senaste novellstjärna och nya boken, som utspelar sig i Skåne, är lika bra som debuten. Att karaktärerna är vardagliga som en limpmacka gör inte berättelserna trista, här lurar förhöjningen när vi minst anar det och avgrunden när vi tror oss stå på säker mark. Replikerna glimmar som knivblad i elaka dialoger (håll utkik efter kvinnan som skrämmer upp förstföderskan innan förlossningen!) och gör oss hondjävlar lyckliga. Titeln – Förresten gör människor så konstiga saker nuförtiden – fångar allt perfekt.”
M-Magasin
”Åsa Foster bevisar i Förresten gör folk så märkliga saker nuförtiden att hon har fallenhet för genren. … Det mesta hon skriver kan mycket väl inträffa en vanlig dag i Skåne, uppvridet ett varv i surrealistisk riktning. Och det är den förhöjda känslan av osäkerhet som får texten att vibrera. Göra den lite läskig. I all vardaglighet.”
Dagens Nyheter
”Åsa Fosters nya novellsamling Förresten gör folk så märkliga saker nuförtiden är mörk och sugande vemodig. Men också överraskande rolig … Åsa Foster är en av de allra finaste nya novellförfattarna, mogen och självklar redan i debuten … Jag älskar att Åsa Foster håller fast vid novellformatet, svenska romaner finns redan så många. Hon är en författare att räkna med – och detta är fortfarande bara början.”
Borås Tidning
”Åsa Foster visar precis som i sin första bok på stor begåvning när det gäller att känna in det mänskliga psyket och komprimerar, på ett okonstlat, exakt språk, stora skeenden och laddar dem med undertryckta vibrationer.”
Svenska Dagbladet
”Man märker genast att Foster har ett absolut gehör för röster. … Jag tycker nog att Foster vunnit mycket både i närhet och tonträff. Det imponerar också att hon så fullständigt kunnat byta motivkretsar. … I den här samlingen finns nämligen ett par mästerliga berättelser.”
Norrländska Socialdemokraten
”berättelserna /är/ lika intensiva och stundom klaustrofobiska, och karaktärsgalleriet lika brokigt. Med imponerade lätthet rör sig Foster från ung till gammal, kvinna till man, från universitetet till lantbruket till hemtjänsten. … Som bäst är hon istället när hon under kontrollerade former låter galenskapen och grymheten bubbla i de mest vardagliga av situationer. I detta påminner hon inte så lite om Sveriges just nu kanske mest framgångsrika novellist, Jonas Karlsson, även om Foster är mer subtil i sitt bruk av det surrealistiska och övernaturliga. Det smygande obehaget, kombinerat med Fosters absoluta gehör för dialog och hennes skickliga intrigbyggen, är definitivt ett vinnande koncept.”
Sydsvenska Dagbladet
”Jag tycker nog att Foster vunnit mycket både i närhet och tonträff. Foster lyckas ofta med det som är svårast i en novell: att på de sista raderna vända upp och ner på texten och läsaren. Och kvinnorna, det handlar mest om dem, förblir mångtydiga, öppna.”
Nerikes Allehanda